Alla destruktiva relationer syns inte. Vissa lämnar inga tydliga spår, inga dramatiska brytpunkter, inga ord som enkelt går att citera i efterhand. De förändrar istället riktningen långsamt – nästan omärkligt.
Energin man inte längre vill slösa
Det finns en sorts trötthet som inte går att vila bort. Den kommer inte från för lite sömn, utan från för många försök – försök att bli förstådd, sedd, respekterad.
Det är en mental utmattning som växer när man gång på gång försöker föra ett samtal med någon som bara hör sin egen röst.
Jag tror att många känner igen sig i det där. Man går in i samtalet med de bästa intentionerna – kanske för att reda ut ett missförstånd, kanske för att skapa samsyn. Man vill hitta vägen framåt.
Men ganska snart märker man att det inte handlar om att förstå varandra. Det handlar om kontroll, om makt över tolkningen, om att den andra vill vinna.
När någon med narcissistiska drag kliver över gränsen – och varför man inte måste öppna dörren bara för att det kallas för feedback
När någon vill ha tolkningsföreträde, bedöma andras sätt att arbeta eller placera sin personliga åsikt som en objektiv sanning för att själv känna sig bättre eller vinna fördelar, räcker det med att de kallar det för feedback för att få spelrum. Därför behöver man veta när man ska lyssna – och när man inte ska ge ”feedback” värdet av att vara relevant.
När bilden inte stämmer med verkligheten
För den som står bredvid kan det vara svårt att förstå. Allt verkar ju normalt. Partnern framstår som charmig, omtänksam och engagerad. Han eller hon vet hur man småpratar på en middag, hur man håller upp dörrar, hur man får andra att känna sig speciella. Det är lätt att tänka: ”Så trevlig! Vilken fin relation de verkar ha.”
Det var inte så farligt – om normaliseringsprocessen i en destruktiv relation
Många som levt i destruktiva relationer beskriver hur det inte började med något stort. Det var inte slag, skrik eller fullskalig kontroll från dag ett. Det var små saker. En liten förminskning i en vardaglig situation. En kommentar som sårade – men som genast följdes av ett “men herregud, det var ju bara ett skämt”. En känsla av att något inte stämde, men som du snabbt slog ifrån dig. För det var ju inte så farligt.
Att “inte få flytta” – kontrollspelet som fortsätter efter separationen med narcissisten
Efter en separation vill många bara en sak: andas. Börja om. Hitta trygg mark. Men för vissa tar kampen inte slut där. Den tar bara en ny form.
Den subtila makten i att ignorera – när svaren uteblir
Innehåller reklam och samarbete för egna produkter Makt i en relation handlar inte alltid om höjda röster eller synlig kontroll.… Läs mer Den subtila makten i att ignorera – när svaren uteblir
När andra inte ser vad du ser – att hantera omgivningens oförståelse
En av de mest frustrerande och smärtsamma aspekterna av att ha en relation med en narcissist – oavsett om det handlar om en partner, en förälder eller någon annan nära relation – är att omgivningen sällan ser samma verklighet som du gör.
När narcissisten använder barnen som vapen – och hur du skyddar dem
Att vara förälder tillsammans med en narcissist är en av de svåraste utmaningarna man kan möta. Det handlar inte bara om att navigera en konfliktfylld relation – det handlar om att skydda sitt barn från att bli ett verktyg i den andra förälderns spel. Narcissisten ser ofta barnet som en förlängning av sig själv eller som en bricka att använda för att straffa och kontrollera sin motpart.
Narcissisten och maktkampen – varför det aldrig handlar om att mötas halvvägs
”Det är ju alltid två som bråkar.” ”Ni måste försöka samarbeta.” ”Kan du inte bara kompromissa lite?” Den som någon gång försökt få föräldraskapet att fungera med en narcissist, eller haft en nära relation med en sådan person, vet att dessa råd är värdelösa. Inte för att kompromiss och samarbete inte är bra i vanliga fall – utan för att narcissisten inte är intresserad av en lösning. Det handlar aldrig om att hitta en balans där båda blir nöjda. Det handlar om att de vill vinna, att de vill ha makt.
Giftiga relationer 